Idag har jag inte gjort något produktivt alls, klev inte ens ur min pyjamas. Eller jo, jag städade badrum och kök och dammsög i princip hela lägenheten, det kände jag mig rätt nöjd över hihi. Annars har jag sett TED i sängen, ätit min första skål av Mac&Cheese och sett otaliga videos av Tyler Oakley. Är så ouppdaterad när det gäller youtubers atm, när man bor tillsammans blir det inte riktigt att man har tid att kolla, tyvärr. 
Trodde ärligt talat att det skulle bli bättre, men tror att hemmagjord är rätt god, det här var... Inte så gott hehe

Och juste, fick ett paket från mormor med extrawurst, det bästa man kan tänka sig från Österrike. Asså det med smör på en Mohnweckerl är typ en anledning till att flytta dit, nästan i alla fall. Ni som inte förstår vad jag pratar om (i princip alla antar jag) så är det ett slags pålägg och Mohnweckerl är världens bästa bröd. Så jag var lite i heaven när jag såg det! Och massa choklad och en fin brev. Puss på henne, älskar henne. 


Det är btw så värt att vara ledig två dagar i rad, och imorgon är jag och Mathilda lediga tillsammans! 


Godnatt
 Varning för mycket text.

 
Trots att jag sitter i London, ser musikvideon till Story of my life på TV och har Marble Arch och Hyde Park runt hörnet, så är jag ändå alltid på väg vidare. Jag har jättesvårt att "carpe diem" och njuta av vardagen, utan längtar alltid bort. Vad gör jag till hösten till exempel? Eller i sommar? Jag har så mycket drömmar och önskningar att det är sick. Samtidigt finns det otroligt många hinder. Pengar, tid och möjlighet. Jag tror jag och min kära kusin har mer gemensamt än viss DNA. Vi drömmer stort, kan aldrig bestämma oss och ändrar oss varje vecka. Puss till henne. 
 
Trots att jag valde bort året i USA mot några månader i London, är jag inte klar med USA. Jag vill så otroligt gärna dit. Jag vet bara inte hur. Jag drömde om AuPair livet i ca fem år, men nu är jag inte så säker på om det är något jag vill göra, det är ju anledningen till att jag sitter i England nu. Jag ser bara tre möjligheter; 1. Plugga. Antingen en hel utbildning eller en kurs. Det är bara så otroligt dyrt och jag vet inte om jag skulle vilja stanna 4 år i USA, men en kurs känns lite slöseri med både tid och pengar. Skulle ju kunna göra ett utbyte med ett universitet i Sverige, men det tar så lång tid tills dess, och dessutom är det svårt att få till. Eller få ett stipendium, men det känns så otroligt 2. Att jag på något otroligt vänster skulle få en möjlighet att jobba där borta, att mina skills skulle behövas, och att de fixar ett arbetstillstånd åt mig. Mina unika skills består i princip av att jag kan prata svenska, tyska och engelska. Punkt. Haha så sorgligt. 3. Jag hittar en underbar kille som dessutom är väldigt rik och kan försörja mig/jag kan gifta mig med och på så sätt få ett green card. 
Det låter inte särskilt positivt, ellerhur? Man ska ju inte ge upp, och de som kämpar lyckas osv. men känns rätt lönlöst för tillfällt. Fast jag längtar till USA så att det gör ont. Villvillvillvillvill. Stupid regler. 
 
Sen vill jag väldigt, väldigt gärna plugga här i England, eller i Skottland. Royal Holloway har ju varit en dröm nu ett tag. Och Univeristy of St. Andrews skulle vara hur häftigt och bra för framtiden som helst. Sen gäller det ju också att man erbjuds en plats. 
 
En annan dröm är att säsonga i alperna i Österrike. Tänk dig en säsong i Bad Gastein, du lever i backen bland sol, pudersnö och Keiserschmarren. Asså omg. Förstår ni hur bra man blir på skidor och jag skulle kunna lära mig snowboard på riktigt då. 
 
 
 
Sen har jag ju alltid sagt att jag ska ta max ett år ledigt, och sen börja plugga igen. Vill ju bli klar någon gång och få ett bättre jobb. För ärligt talat, jobba i butik är inte särskilt roligt. Och inte utvecklande överhuvudtaget. Det jag har lärt mig på ca en månad är; Hur man uttalar Abercrombie på rätt sätt, vad "Replenishment" betyder, hur man ser ut att göra något, fast man egentligen chillar (det lärde jag mig i och för sig redan på McDonalds haha) och att butikspersonal inte vet särskilt mycket mer än kunderna och ofta gissar eller bara säger något (ibland i alla fall). Så vet ju inte vad jag ska göra till hösten. Förutom att hålla alla möjligheter öppna. Aaaah jag får panik. 
 
 
 
Här fick ni världens monsterinlägg med supermycket text, och rätt mycket negativitet haha. Har ni tagit er hit så är jag stolt. Puss

 
När Amanda var här var det väldigt superbra. Hon kom torsdagskvällen, jag trodde hon skulle ta heathrow express på 15 minuter, hon tog tunnelbanan på 60 minuter istället, så det blev lite vänta på Paddington för min del, Men hann köpa lite godis på M&S innan de stängde i alla fall. Sen träffades vi på bakerloo linjens perrong och det var som att vi sågs igår. Igenom ösregnet tog vi oss hem till oss där jag körde en guidad tour runt i lägenheten och avslutade med nutella-toast och prat hela natten. 


Fredagen var jag ledig, då sov vi ut och skulle sedan ta en lika mysig promenad runt i Little Venice runt Warwick Avenue och så som jag brukar göra när jag är ledig. Tyvärr regnade det, så vi tog en kortare promenad raka vägen till Notting Hill, där vi åt på mitt favoritfrukostställe; Le Pain Quotidien. Länge. Sen tog vi tunnelbanan till Oxford St. och avslutade på EAT i Southbank där min flatmate jobbar, vid London Eye och det. Hem och laga mat och sen tog vi oss ut på Londons gator igen för att besöka den klubb jag velat se i ungefär ett års tid. Nu har jag åldern inne (nästan då, tydligen var det 21 på fredagar, men vi kom in ändå) och eftersom att jag ville visa Amanda nått speciellt passade jag på att gå dit. Cirque le Soir ligger i Carnaby, precis innanför Regent Street, lite gömd bredvid en asiatsik restaurang. När vi först kom dit trodde vi alla köade till restarangen, men hehe, så väl var det inte. Klubben görs om till en Cirkus klockan 01. Då tågar cirkus artisterna in under fanfarer, popcorn och crepes delas ut och allt blir crazy. Det var en väldigt lyckad kväll. 




Lördagen jobbade jag, så Amanda mötte mig på lunchen, så åt vi på Joe and the juice tillsammans, och på kvällen på Olivia över och myste med oss. Planen var att gå ut då också, men det blev så sent och allt krånglade, så vi låg uppe länge och pratade istället. 



Jag var ledig igen på söndagen, och då var det dags för en klassisk Afternoon Tea. Vi var på Brumus, restaurangen som tillhör Haymarket Hotel, som ligger precis nedanför Picadilly Circus. Det var superfin inredning, personalen var extremt trevlig och en av dem kunde lite svenska. De fyllde på när man ätit upp, och smörgåsarna var väldigt goda. Kakorna var rätt amazing, och sconsen. Åh sconsen. De var fantastiska. Underbara. En dröm helt enkelt. Så shoppade vi lite på det och den blev det pannkakor och prat i sängen tills sent. 



Måndagen var vår härliga helg till ända, och jag lämnade Amanda för att gå till jobbet. Sen lämnade hon huset för planet hem till Sverige, vilket var väldigt väldigt tråkigt. Men vi ses ju snart (ganska i alla fall) igen! 

Love