Varning för mycket text.

 
Trots att jag sitter i London, ser musikvideon till Story of my life på TV och har Marble Arch och Hyde Park runt hörnet, så är jag ändå alltid på väg vidare. Jag har jättesvårt att "carpe diem" och njuta av vardagen, utan längtar alltid bort. Vad gör jag till hösten till exempel? Eller i sommar? Jag har så mycket drömmar och önskningar att det är sick. Samtidigt finns det otroligt många hinder. Pengar, tid och möjlighet. Jag tror jag och min kära kusin har mer gemensamt än viss DNA. Vi drömmer stort, kan aldrig bestämma oss och ändrar oss varje vecka. Puss till henne. 
 
Trots att jag valde bort året i USA mot några månader i London, är jag inte klar med USA. Jag vill så otroligt gärna dit. Jag vet bara inte hur. Jag drömde om AuPair livet i ca fem år, men nu är jag inte så säker på om det är något jag vill göra, det är ju anledningen till att jag sitter i England nu. Jag ser bara tre möjligheter; 1. Plugga. Antingen en hel utbildning eller en kurs. Det är bara så otroligt dyrt och jag vet inte om jag skulle vilja stanna 4 år i USA, men en kurs känns lite slöseri med både tid och pengar. Skulle ju kunna göra ett utbyte med ett universitet i Sverige, men det tar så lång tid tills dess, och dessutom är det svårt att få till. Eller få ett stipendium, men det känns så otroligt 2. Att jag på något otroligt vänster skulle få en möjlighet att jobba där borta, att mina skills skulle behövas, och att de fixar ett arbetstillstånd åt mig. Mina unika skills består i princip av att jag kan prata svenska, tyska och engelska. Punkt. Haha så sorgligt. 3. Jag hittar en underbar kille som dessutom är väldigt rik och kan försörja mig/jag kan gifta mig med och på så sätt få ett green card. 
Det låter inte särskilt positivt, ellerhur? Man ska ju inte ge upp, och de som kämpar lyckas osv. men känns rätt lönlöst för tillfällt. Fast jag längtar till USA så att det gör ont. Villvillvillvillvill. Stupid regler. 
 
Sen vill jag väldigt, väldigt gärna plugga här i England, eller i Skottland. Royal Holloway har ju varit en dröm nu ett tag. Och Univeristy of St. Andrews skulle vara hur häftigt och bra för framtiden som helst. Sen gäller det ju också att man erbjuds en plats. 
 
En annan dröm är att säsonga i alperna i Österrike. Tänk dig en säsong i Bad Gastein, du lever i backen bland sol, pudersnö och Keiserschmarren. Asså omg. Förstår ni hur bra man blir på skidor och jag skulle kunna lära mig snowboard på riktigt då. 
 
 
 
Sen har jag ju alltid sagt att jag ska ta max ett år ledigt, och sen börja plugga igen. Vill ju bli klar någon gång och få ett bättre jobb. För ärligt talat, jobba i butik är inte särskilt roligt. Och inte utvecklande överhuvudtaget. Det jag har lärt mig på ca en månad är; Hur man uttalar Abercrombie på rätt sätt, vad "Replenishment" betyder, hur man ser ut att göra något, fast man egentligen chillar (det lärde jag mig i och för sig redan på McDonalds haha) och att butikspersonal inte vet särskilt mycket mer än kunderna och ofta gissar eller bara säger något (ibland i alla fall). Så vet ju inte vad jag ska göra till hösten. Förutom att hålla alla möjligheter öppna. Aaaah jag får panik. 
 
 
 
Här fick ni världens monsterinlägg med supermycket text, och rätt mycket negativitet haha. Har ni tagit er hit så är jag stolt. Puss

3 kommentarer

Amanda Sä

29 Jan 2014 18:12

Bra med drömmar ju!! Om man satsar mot stjärnorna hamnar man i himlen (eller kommer honestly inte ihåg hur det där ordspråket gick..) /Super-pepparn

Lydia

29 Jan 2014 22:51

Wow jag gillar att se dina tankar och din blogg! Helin kom hem nu innan jul från en termin (en kurs) i Georgia. Hon fick tag på ett stipendium och behövde inte betala jättemycket alltså. Prata med henne om du vill ha tips och råd! Puss

kusinvitamin

03 Feb 2014 18:01

Hahahahahahahah alltså min hjärna är kaos som vanligt. Har i två dagar funderat allvarligt på att flytta till Berlin o plugga, pga en kille som skulle flytta dit o starta eget. Jag kan inte ens tyska?!

Svar: Älskar dig, du drömmer så himla mycket, och är så taggad på allt! Lovar att vad du än gör så blir det grymt! (Men ja, det blir lite svårt att ta sig fram i Berlin med din TH-tyska...)
Johanna Carlqvist

Kommentera

Publiceras ej